Ytterligare en sång som föddes under den jobbiga tiden
vi upplevde i vår församling. Pingstkyrkan i Örnsködsvik.
Jag trodde aldrig vi skulle kunna hamna där. Att församlingen skulle slitas av inre motsättningar, människor delades upp i grupper som inte skulle helas på många år.
Då kom orden. Nu är det tid att söka Herren, nu är det tid för böjda knän, för förkrossade hjärtan, tid för helighet.
Allt eftersom kom vers på vers. Med brutna hjärtan närmar vi oss nu, säger vårt enda hopp det är Du!
Sångens budskap är lika aktuellt nu som när jag skrev den.
Vi är bortom mänskliga lösningar nu. Vi behöver söka Herren i vårt land!
En bekännelse av vårt beroende:
Förlåt vår synd, lär oss be, gör oss ödmjuka,
hela vårt land!
När det varit som mörkast, när hopplösheten varit som starkast, när människor inte har någon annan väg
söker hon Gud. Bön och omvändelse har varit drivkraften när samhällen förvandlats. Tänk om vi är där nu?
När Du var det enda som fanns kvar, förstod vi Du var det enda vi behövde! Så från djupet av våra hjärtan ropar vi till dig
Stoltheten är den sista starka bastionen som hindrar oss från att genuint söka Gud!
När "Kan-själv-hållningen" kollapsar finns i sökande av Gud möjligheten till förvandling
Det står i Ordet att "Om mitt folk som är uppkallat efter mitt namn, om vänder sig och ber skall jag höra dem från himmelen"
Det är tid att söka Herren...